Tjejenierna dödar sina fångar.

Tjejenierna dödar sina fångar. De ropar åt oss från andra änden av gatan för att väcka vår uppmärksamhet och visar upp några ryska soldater. De har misshandlats, händerna är bakbundna. Tjechona skrattar och skriker något på sitt språk, sedan lägger de snabbt ner en av fångarna på sidan av asfalten, trycker ner huvudet med foten och hugger två gånger i strupen. Killen vrider på sina bakbundna händer och råmar, ur den uppskurna halsen rinner en svart stråle.
Tjechona försvinner runt hörnet och lämnar honom att dö på gatan.
Han ligger länge orörlig på sidan, sedan börjar det rycka i honom. Han ruskar på de bakbundna händer och försöker vända sig om, som om det var obekvämt att ligga sådär. Sedan blir han åter stilla. Varje rörelse smärtar och han ligger uppgivet på sidan med uppskuren strupe, och den svarta strålen bara rinner. När vi tror att han redan är död, börjar det rycka i honom och han försöker krypa. Sedan blir han stilla igen, Så fortsätter det en lång stund. Blodet flyter ut ur strupen på honom och sölar ner ansiktet. Militärjackan har glidigt ner till armarna och när han rycker i händerna sprutar blodet ut ur pulsåldern och ner på hans nakna axel.
>>Era horor!<< skriker Mutnyj helt utom sig. Han hoppar upp och skriker över barrikaden , oförmögen att bara titta på: >>Döda honom någon gång, era rövknullare! Skjut honom, era horor! Horor!<<
Han sliter upp sin automatkarbin, men Osipov och Trentjik hinner få fatt i pipan. De vrider om armen på Mutnyj och trycker ner honom till marken.
Mutnyj sätter sig på huk och griper sitt huvud med båda händerna och bölar. >>Horor, horor, horor<<, viskar han.
Straxt därpå börjar killen gurgla. Han har svårt att andas. Han hostar, blodet bubblar ur munnen. Ibland förlorar han medvetandet och ligger stilla en stund, sedan vaknar han igen och försöker åter krypa.
När han slutat röra på sig helt, skjuter tjechona honom i ryggen med spårljusammunition. Kulorna genomborrar kroppen och rikoschetterar mot himlen.
Tjechona dödar också de andra fångarna. De visar sig inte, vi hör bara skriken. Varje gång skriker de >>Alluh akbar<< innan de skär av halsen. De skriker några gånger. En timme senare kastas de livlösa kropparna ut på gatan.

-ARKADIJ BABTJENKO
KRIGETS FÄRGER

Leve folket.

Fick en bok på posten, så nu har jag väl säpo efter mig.

Vad allting ska vara krångligt.

Man kommer inte långt om man är politiskt, om man nu inte är politiker.

Att skriva något till bilder är något som är lite svårt för mig då jag oftast anser att bilder är något som för mig säger sig självt, kanske inte i alla lägen...

Läste klart 1984 för tredje gången, har bara nyspråkets principer kvar, sen blir det att läsa om Grosnyj som inte ens finns i ordlistan...
Jag förlorar hoppet till och från på människan så det är svårt att vara socialist, och har jag inte socialismen så vet jag inte vad jag har.

Saknar att ha ditt namn högst upp på listan

LEVE FOLKET LEVE REVOLUTIONEN!

Ibland känns det bara tungt

Zigenar liv i Grekland

Fem koppar kaffe och lite melankolisk stämning

Farsan på kyrkogården. Mittemot är det ett växthus som är nästintill förfallet, det är ett gammalt par som äger det och driver fortfarande sin verksamhet i byggnaden bredvid som är nästan lika förfallet det med.

--

fdswe5

http://www.mdf.ru/english/search/authors/alaeva_irn/

Jävligt gullig bild serie.

rökar'N

4542168458974613

Alla säger att han har det bättre nu, tänker varje gång "vad pratar ni om han är död" men säger ingenting.
Han var ateist likaså jag, vi delade mycket, många åsikter och mycket prat.

"Börja aldrig med sånt här skit, du ser hur jag mår"
"Bli aldrig som mig micke, skaffa bra utbildning och flytta"
"Är du blind i röven eller?"

Han kommer fan aldrig att dö för mig.

Jag hatar och nu får jag hata.

Jag saknar min bror.

stranger

Att se döden i ögonen.

Vem fan är rökarn?

love will

I noticed she's been listening, a lot to joy division lately.

Han visste att jag älskade honom.

Ett pojkrum förblir ett pojkrum.

45689123

Dem äter för dem är hungriga.

Ont i magen.