Öbergsgatan

I det huset har jag växt upp, i det huset har mitt liv formats.

Tänkte att det har blivit lite mycket bilder på sistone, inget fel med det, men det är ingen text till dem, inget som förklarar.
Så jag ska förklara varför jag fotograferar, för visst, först var det bara en hobby men precis som med livet så utvecklas man som person även inom foto, visst inte för alla men för många och för mig. Och fotografi har blivit och är för mig ett sätt att bearbeta och utrycka känslor och javisst många av de bilder jag lagt upp här kan ibland bara vara vanliga "snapshots" utan någon direkt tanke bakom och det är därför jag ska börja skriva något kort om varje bild så man förstår lite mer.

Om ni tittar på bilden på huset och känner mig så förstår ni.
Men jag kan säga en sak till er som inte känner mig, jag hade en bror som mådde psykiskt dåligt och dog förra hösten, och en till bror med hortons som dog nu i vintras som alltid tog hand om mig och mina två syskon. Det har hänt mycket i det huset. ambulanser har åkt dit allt för många gånger.

Jag ska säga en sista sak, jag är tacksam att jag växte upp i Sverige ett land där man accepteras för den man är och hur man är, tyvärr är detta påväg att förändras och det gör det redan tack vare de svinen som säger ordet "valfrihet".

PS. Jag älskar det huset lika mycket som jag avskyr det.

Och PS igen jag är inte röd för det jag läst eller hört utan för det jag sett, känt och upplevt.